Lördag

0kommentarer

Godmorgon, jag har vaknat.
ur en dvala, ur en mörk sanning.
och kanske, ja kanske, detta är starten på något nytt.


Väderet kan man knappast hurra över, och en blekheten heller som klär min hud.
Jag kan inte heller hurra över mitt förflutna och inte heller min sätt att hantera konflikter.

Men på den ljusa sidan har jag börjat inse att kraven som finns har man själv satt.
Att ingen annan har krävt det av mig utan det är bara min dåliga självkänsla som har krävt det av mig.
och de kraven är inte små.
De var perfektion bäst och alla skulle älska mig.
Men jag glömde att älska mig själv, det viktigaste.
och just därför bröt jag ihop.
För lever man för andra lever man inte.

Och bieffekter var inte små.
Den gjorde bara så jag hatade mig själv mer.
okej, nu har jag sanningen i ord.
och fy tusan vad jag skäms.

Kommentera

Publiceras ej