Lådor packade och flyttlasset har börjat rulla. Denna månad har varit allmänt kaos för mig. Både psykiskt och fysiskt.
Vet varken upp eller ned, in eller ut. Vad vill jag, vad kan jag, vad gör jag? Känns som jag dras åt tre olika håll men ändå lyckas jag falla nedåt. ''And all the while I feel like...I'm standing in the middle of a crowded room screaming at the top of my lungs and no one even looks up.'' som rose skulle ha sagt. Behöver en Jack som räcker ut sin hand, sedan löser sig alla problem och jag får åka berg och dalbana tills jag spyr. Rida en häst i solnedgången och efter 101 lyckliga år få dö i en varm säng. Det skulle vara nice.
