Upp och ner, tillbaka och runt.
0kommentarer
Sommaren är snart över och kommer troligen aldrig igen vara med om en sådan, galen, jobbig och impulsiv sommar! Totalt kaos om man skulle fråga någon annan, bott i en plastpåse och har hela mitt liv i en bil.
Upplevt alla känslor som man kan uppleva tror jag. Haft jävlulskt roligt sommar, ska inte klaga. Men ändå fruktansvärt dryg. Totalt tappat bort mig själv och fått börjat om igen. Vem fan är jag när jag är själv? Släppt på alla spärrar som går medan alla mina käraste försökt ut till det tappraste ha någon susning vart jag är och vad fan som jag egentligen håller på med?
Fråga inte mig, tuta och kör tills du dör säger 16-åringen inom mig. Medan en snart 22-åring som borde mognad betydligt mera bara vill känna lugnet inom sig. Ber om ursäkt och förlåt för alla som jag kört över i mitt totala urspårade race.
Sitter nu klockan två på måndag morgon och mina dopaminnivåer är väl inte skyhöga efter den som vanliga helt galna helgen. Fruktansvärt otaggad på allt och önskar jag kunde lägga mig under täcket tills mannen i mitt liv tar bort det. Men så lätt är det inte! Måste först lära mig ta av det själv.
Vill egentligen bara säga att jag är evigt tacksam till alla som ställt upp, tröstat mig och haft respekt för mina totalt ologiska val. Ni har betytt mycket, mer än ni tror. Annars hade jag säkert legat 6 feet under.
Peace!
Kommentera