Life by me

Folk kallar mig pessimist.
Jag säger javisst.
Men ärligt, denna värld är helt jävla sjuk.
Å visst det är mycket lättare att blunda, det man inte vet mår man ju inte dåligare av.
Men jag kan bara inte, jag tänker nog för mycket.


Hursomhelst, undrar jag vart allt kommer att ta slut? hur domedagen ser ut?
Har hört folk säga att om ungfär 50 då dör allt? jag frågar då hur, men de vet de inte.
Kommer allt sprängas upp eller kommer alla männsikor bara få nått virus och tvärdö?
jag tror att vid nån punkt kommer allt gå och helvette, överssvämmnigar, orkaner, torka svält, lansflykt.
sedan kommer det fortsatta till världens befolkning är halverad, för det är naturen tror jag.
Finns nått människoekosystem som gör att tillslut så måste vi bara utplånas, dö ut, bli färre.
Jaja vi ser väl.
Men en sak är klart, någonstans kommer det att brista.
Jag gräver min egen grav, vi gräver vår egen grav.
Puss och hej, vi kanske syns på nån lansflykt min vän.



Men nu åt livet?
Vad gör dig lyckigt?
Jag tror inte pengar gör det lycklig, bara underlättare.
För att uppskatta livet får man inte vara så kräsen.
Men det är inte lätt när media pumpar ut vad som gör dig lycklig, blir smal, få drömjobbat, tjäna mer, blir bättre som person.
Det är krav och krav är nästan motsatsen till lycklig.
Gör bara att jag känner mig otillräcklig och värdelös.
Jag tror jag inte är den enda.
Vilken jävla I-landsprblem