Det spelar ingen roll längre.
Jag vet hur melodin går.
Refrängen kan jag också.
Helt utan till.
Spelat sönder den har jag gjort, sjung falsk och aldrig hållit takt.
Slängt den över mina vänner de drunkar i oskön musik.
Melodin har jag lindad in i mina tårar, hjärtat i bandet har jag bränt.
Aldrig uppskatta det lilla rytm som fanns utan trummhinnorna och jag sprängt.
Låten heter Livet.


Ganska skönt att alla kan veta. Allt ligger liksom globalt.
Men ingen av er vet vägen hit så det spelar som ingen roll.
För jag lever på min puls utan minsta tanke på att allt har tid.
Finns inga dofter eller smak längre, mina sinnen är utbrända. Utslängde av minsta marginal.

Så Imorrn så kanske jag vågar, har viljan och styrkan att göra något åt allt.
Men det har blivit en vana.
SÅ jag kanske lever i dunklet än.

Vart tar trappan slut.

Hejsan.

Jag spelar frist med andas sjuk.
Jag leker glad med tänkter gråt
Sommarne är här på allvar!
och jag har inte tänkt på det.
För jag ska nu jobba i fyra veckor framåt.
För 63 kr i timmen, Vilket jävla skämt.
Men som sagt, jag gör ju lite nytat medan alla gatufesten barn super skallen av sig nere i Sundsvall.
Som jag gärna också gjort men nu sitter jag här och gör lite nytta.
För nytta känna alltid bättre dagen efter än fast det är roligare att supa skallen av sig för stunden.
Jag tror fest folket bara lever för stunden medan de som alltid arbetar lever två dagar framåt.
Går att göra ett ganska snabbt urval på människor då.
Men det är en teori enligt mig, som egentligen inte alls kanske stämmer. Men jag tror ändå det ligger nått i det.
För de som festar tänker aldrig på konsekvenserna och bara öser på medan de kan.
Medan arbetarna försöka tjäna pengar som man alltid gör för framtiden, nästan iaf.
Om man inte räknar med de flesta killar som bränner pengar på en minut som jag inte ens gör på ett år.
Men de tjänar också multum. som alla killar gör
Vilken jävla orättvis värld vi lever i! Tycker jag iaf.
Ge mig lite killhormoner så ska vi se att detta löser sig.
Lite skägg  och målbrott har väl ingen dött av.
Jag har alltid undrar hur allt bara sker?
Hur allt som flyter på hur fan det går till som.
Men nu vet jag.
För jag hann inte själv reagera.
Jag ag vet inte hur jag ska göra heller för den delen.
För mina rötter växer åt ett helt annat håll.
Hursomhelst, tar jag del av en värld nu som jag inte trodde var skapat för mig, men släpper man bara in den så går det faktist ganska bra ändå. Det liksom accepterar en, bara man låter den.
Men nu har vi också ett annat problem.
Jag har döljt det ganska bra. Och faktist borde jag inte det.
Jag funderar seriöst på att säga det till han ikväll, för han är nog allt jag har önskat mig. Bara att jag inte ser det genom en väns ögon, blir liksom inget knull då.
Men han, oja, han. Är allt ett hjärta jag behöver, ett par stela ögon som jag vill ha. Han är kroppen jag vill kyssa, generna jag vill smeka. Ogenomtränglig och underbar, ja det är han. Fin om inte annat. Därför kanske jag ska fråga han om han vill något ikvll, fria och pussas. Hångla och pippa. Ja det våre faktist underbart!, lr vad tycker du?

nenu ska jag kila, städa göra lite ärenden i stan. Städa ramonas lägenhet för hon är såndan UNDERBAR syster som ger allt till mig, lovar mig saker. Ger mig chanser. Som jag har sumpat ibland. Men nu ska jag försöka göra en förändring. För jag är inte mogen än men jag ska lysa snart gul som en mogen banan, som du får äta upp om du vill. Puss