Life by me

Kanske man ska ordna till det här nu, städa upp lite radera.
Fyfan för mig igen igen och igen.
Men vafan, smile you're way true.

Mina vänner ska gå ut ikväll, själv ska jag sitta och sörpla lite på livet.
Smaka en besk fyllig smak utan dess like för att sedan ta ut all min kretivitet i foto.

Körkortes teorin skall också klistra fast sig i huvudet för att sedan kanske gå och läsa ett par rader i liftarens guied till galaxen som var bättre än förväntat. Rolig och patetisk precis som jag.
Jag är gansla skrattredade flum och dum.
Men åndå väldigt smart djup och har lätt att förstå hur saker hänger ihop med vardra.
Sedan vad du tycker är väl din ensak.

och självklart ska ni få veta min outfit, bli ju som lite roligare då.
En  svart linne som jag insåg luktade svett.
En scarf som kommer från Danmark.
ett par pösiga jeans som införskaffades när jag gick i åttan kommer från nån butik i stan.
En kofta från killavdelnigen på Jc, men 75 spänn hallå, vem slår inte till!
Sockarna kommer från Öob.
Bh och trosorna HM.
Och håret och ansiktet från min kära mor och far.
Håret dock inte i sitt fräcshaste tillstånd, men tjoho, det finns ju shampo.

och lite skojsigt uppgradering och mina citat idag.äh, jag har glömt bort, cya

Det ilar i mina tänder, kittlas lite sådär du vet.
Men iaf har det blivit lite vitare, matchar in i median krav.
I sammhälles vackrare klass. där jag inte tillhör men jaja.


Imorgon är det torsag. och skola. Måste medge att årets schema är lite slapp. Men som sagt, jag tror det blir vad man gör det till.
Första månderna på skolan är man väldigt mån om sitt utseende iaf jag, jag fixar och donar, brunkräm och kammat hår. Men det brukar lägga sig igen runt november då man inser, fan vad drygt jag orkar inte.
Hursomhelst ska jag sova nu, lr kanske inte just nu men snart.
och låta drömmarna ta mig bort i en annan värld. Som är jävligt mysko men jag hoppas på en bra drömmar inatt.
Hoppas att jag får flyga är det bästa jag vet. Då kittlas det lite i magen igen och jag då brukar jag kolla ner på världen och tänka ''Det spelar ingen roll, jag drömmer bara''
.

Det finns olika människor.
Två grupper.
Sociala och icke så sociala.
De sociala måste alltid vara på språng, om inte får de ångeste och blir snabbt rastlös.
En tanke på att tillbringa helgen hemma skulle få de svimfärdiga och känna sig totalt ensamma.
Sedan ensamvargarna som helst är hemma eftersom de inte klarar av stora grupper människor. De har liksom ingen aning om hur de ska bete sig och  får dem att känna sig totalt misslyckade.
En trygghet för dem är saker, prylar hobby. Dom är också lite sådär spännade att träffa eftersom de inte är i den sociala kretsen så man vet som inte alls vilka de är.
De sociala har du stor kolla på, hårfärg, umgänge och såklart, fylletabbar de har gjort.  För de hörs alltid i svängarna, du träffar de på festen och de flesta är väldigt framåt å trevliga.
Du minns dom, du vet dom. Men sen har de inget mer, utom en stort gäng vänner som älskar dem.
Ensamvargarna har inget i andras ögon, men oftast ligger de på en stor talang inom nått område, måla, musik, dans.
Men som sagt, de som inte hörs finns inte.
Inte för de andra.

Men vem är då jag?
Nog är jag inte den socialaste, inte det att jag har svårt att vara med en grupp människor. Men jag är så fruktansvärt dålig på att höra av mig. Inte så lyckat kanske.
Jag är nog en ensamvarg i en social grupp.
Helst går jag själv där, på festen är jag den som springer iväg, du tappar mig på två sekunder och jag skämtar inte.
Kanske ligger det i att jag inte vill bli styrd, vill jag gå dit går jag dit och med alkohol i blodet är det som dömt att misslyckas.  
Stor grupper tjejer har jag också svårt för, jag gillar inte svaller och skitsnack. Är inte heller så intreeserad av allt såntdär den gjorde det. Nog ligger det också lite i att jag inte har en jävla koll på vem som det snackas om, men ärligt talat, jag skiter i folk som inte är runt omkring mig.
Du vet nog vem du är.
svart på vitt.
Du blir  den du är.   

Det är med stolthet jag bär dig.
Jag bär dig genom hela mig.
Mitt liv min skapelse, allt ska du få genomsyra.
För så mycket älskar jag dig.
Dvs genom allt.
Men vad dina ögon säger och vad mig kropp ger dig.
kommer inte räcka till.
Därför lämnar jag dig, mitt allt, bakom mig.

Tjolahopp.
Du vet, om mindre än tre veckor fyller jag år.
18!
Jag säger bara jippie.
Jag vill och jag kan..
Nu ska jag ut och övningsköra, lr först klippa gräset sedan ut och gå, sen kanske övninbgsköra.
när papsen kommer hem.
Jag har bestämt mig, körkortet skall tas snabbt.
För frihet kan betalar jag mycket för.
Välkommen till min värld.
Sedan att skolan börjar är väl en annan sak, back to the old days.
Men nu äre som vara ett år kvar, sedan kommer friheten.
Den jag vill ha.
En annan sak jag undrar, hur fan hann jag bli såhär gammal?
Men men, rynkorna tar jag med en nypa salt, en klackaspark.



Party ikväll!
för vackra jenna har blivit fri.
Jag älskar henne än, du skall bara veta. Pussåkram

Hallo dear blogg.

Jag sitter här och funderara vad som har hänt med alla åren jag levt?
vart fan tog de vägen, jag har ingen som helst aning. Om sisådär mindra än en månad fyller man 18, och för vad?
Jo för att få köpa snus, cigg, bli myndig gå ut köra bil, bli fri. Därför fyller jag 18.
Men jag förstår det inte, hur hann jag bli vuxen?
De senaste åren har som bara passerat förbi i en hastigt rus av lycka sorg och framförallt funderingar.
Vart man ska ta vägen, vem man är, vad man vill och vad som är vad.
Men iaf, snart är man 18 och jag lover det kommer att bli en härligt ålder att fylla. Inte för att jag direkt känner mig värd att fylla denna ålder. När varken mognaden och ansvarstagandet har slagit rot i mig, när jag fortfarande lever som jag alltid gjort. Mamma och pappa löser det.
aja, nån dag kommer jag få bita på det sura äpplet det ver jag, men till dess så löser mamma och pappa allt. Så varför oroa sig i onödan.
och enda jag riktigt önskar mig i födelsedagpresent är lycka.
Inget annan lever man ju för!

Lit the sims på det här så. puss

Tänk om jag kunde starta om på nytt?
Göra allt ogjort.
Men det kan jag inte.
Har lust att ge upp.
Men det får jag inte för mamma.

Tänk om jag hade haft lite mer självkänsla.
då hade detta aldrig hänt, men då hade jag inte heller varit där.
Det är inte synd om mig alls.
Valet och valen är mina och jag ångrar det nu
Förlåt Rosanna

Folk kallar mig pessimist.
Jag säger javisst.
Men ärligt, denna värld är helt jävla sjuk.
Å visst det är mycket lättare att blunda, det man inte vet mår man ju inte dåligare av.
Men jag kan bara inte, jag tänker nog för mycket.


Hursomhelst, undrar jag vart allt kommer att ta slut? hur domedagen ser ut?
Har hört folk säga att om ungfär 50 då dör allt? jag frågar då hur, men de vet de inte.
Kommer allt sprängas upp eller kommer alla männsikor bara få nått virus och tvärdö?
jag tror att vid nån punkt kommer allt gå och helvette, överssvämmnigar, orkaner, torka svält, lansflykt.
sedan kommer det fortsatta till världens befolkning är halverad, för det är naturen tror jag.
Finns nått människoekosystem som gör att tillslut så måste vi bara utplånas, dö ut, bli färre.
Jaja vi ser väl.
Men en sak är klart, någonstans kommer det att brista.
Jag gräver min egen grav, vi gräver vår egen grav.
Puss och hej, vi kanske syns på nån lansflykt min vän.



Men nu åt livet?
Vad gör dig lyckigt?
Jag tror inte pengar gör det lycklig, bara underlättare.
För att uppskatta livet får man inte vara så kräsen.
Men det är inte lätt när media pumpar ut vad som gör dig lycklig, blir smal, få drömjobbat, tjäna mer, blir bättre som person.
Det är krav och krav är nästan motsatsen till lycklig.
Gör bara att jag känner mig otillräcklig och värdelös.
Jag tror jag inte är den enda.
Vilken jävla I-landsprblem

Det kommer aldrig bli som förut, ger inte ens något att ens försöka.
Allt har sin tid som pappa brukar säga.
Vi föddes skilda, förenades i hopp, gick som vänner.
Tiden kommer aldrig bli som förut, än hur mycket vi försöker.
Men nya tider kommer att komma, nya vänner passera, äkta kärlek kommer att glöda.
Sedan i slutet på livet hoppas jag på nå mer än ensamhet och förtvivlan.
När jag blir gammal ska jag leva alltid påväg, aldrig stanna, för då kommer jag märka att spegeln har åldras.
Forever young baby!


Sedan ska jag förändras för en förbättring. 
För tiden som har passeras ser jag som bara i backspegeln, nu kör jag mot nya mål.



Idag är en dag, som många andra, vakna äta frukost.
Tänka, fota fundera om varför, vad och vilket.
Inse förstå, tappa bort sig för att sedan återvända till sängen.
Så mycket dumt jag gjort, men vad jag vet lever man bara en gång så varför bry sig.
Du har ju dina problem.
Kärleken kommer, de har mina vänner lovat mig, jag litar på er, tror på er. För ni är mina vänner som jag älskar.
Alla för olika saker, men jag älskar er såsom mor och far.
Man kan säga att jag Älskar er så mycket att inte har insett det.
Men nu vet ni.


Kvällen kommer, jag tar det då.
Nu orkar jag inte förstå.
Jag lever och dör, precis som du.
Älska nu. 

Din kropp.
är unik.
Den är din livskamrat, en vän en fiende. smal eller fet lång eller kort.
föreving kommer den vara ditt redskap. Du kommer aldrig kunna fly.
En värd av ytlighet hatar du den.
I en värld av livet älska den.
Ta hand om den, var rädd om den.
Jag måste inse, min kropp kommer jag aldrig kunna skära bort.
Jag kan forma den av mina tankar, döda den med mitt phsyke.
Men utan den är jag inget.
Jag måste bara inse

Egentligen, varför inte bara nöja sig med det man har.
Är ändå bara jävligt jobbigt att försöka med att nå det bättre.
För om du gör det kommer du bara vilja mer av det goda.
Eller om du mis´slyckas inser du bara vilken värdelös person du är.
För jag är och har varit där för mycket.

Men å andra sidan måste man vara målmedveten för att veta vad man vill.
För i en värld där man velar för mycker, faller man isär, blir yr och allt blir bara fel.
Hursomhels, att önska sig annat än vad man har ger inget.
Ta det du har och förbättra det istället tycker jag.
För jag har sumpat mycket, och jag måste medge att jag är en dålig människa för det.
Jag bär ofta ett falsklegg ´bara för att förneka vem jag egentligen är.
Punkt slut.

Ikväll ska jag se narnia. Hoppas den är bra.
för 90 spänn är inte lite.

Men jag arbetar juh, hursomhelst.

Lev ditt liv p