Life by me

Jag gillar inte att ha för mycket av någon eller för lite av något. För mycket tid över hatar jag, då blir jag bara rastlös och tänker på onödiga saker. har jag för lite tid över blir jag bara dum i huvudet stressad och arg. Jag gillar lagomt, att man precis när man känner man börjar bli rastlös att någon då ringer och vill hitta ¨på någon. Tur att det finns ett ord som lagomt, vad jobbigt de måste ha i andra länder! Vad andvänder de där ist då? mittemellan eller. Ne man får inte samma harmoniska känsla av mittemellan, lagom av allt är bäst.

Nu Känner jag att jag har lite tid på mig, än fast de är några timmar, men men. Måste duscha så jag iaf får det gjort. sedan hitta party kläder och sminka mig lite sött. Sedan parta och ha de nice, bajs

Hej alla kära läsare! inte för att jag tror att någon läser denna skiten men man måste alltid starta med något.
För man kan ju inte vaa känd hela sitt liv.

Hursomhels, jag älskar att utvecklas, att känna att man kommer någonstans i livet, att man inte hela tiden sitter på samma punkt hela sitt liv utan att man förbättras på ena eller andra sättet. Sedan om man hela tiden är så effektiv i sin utvecklig är väl inte huvudsaken, bara man gör det.
Sen orden perfekt vill jag vi ska ta bort. för varför egentligen ha ett ord som inte att uppnås och bara får oss att sträva efter det omöjliga. Att hela tiden försöka men att bara inse att man misslyckas gång på gång, så bort med orden perfekt! Att uppnå perfektion går inte eftersom ingen jävel kan ändå säga vad som är perfekt eller inte. Det är bara lönlöst eftersom alla är olika smak och tycker annorlunda inom allt.  Ordet perfekt får människor att må dåligt, känna sig otillräckliga och fula. Ett ord som egetligen är så vackert på utsidan men har många baksidor.
Istället tycker jag att vi ska köra på ordet, förbättra. För det kan vi alltid, bli bättre personer, förändra och göra en skillnad, mognat. Så förbättra istället för att sträva efter det omöjliga, perfektion.

Jaja, nu ska jag kila, gör lite frukost kanske, sedan ringa en polare fixa festen och gräva runt lite i min garderob för att hitta den perfekta party outfiten om det nu går.

seya!

MIn blogg är cp,  som fan! Bög allt försvann, skitaa

Hej hopp, gjorde ett test och det visade sig att jag inte följer några genusregler utan gör det som faller mig in än om det är killgrejjer eller tjejgrejjer! Jag är inget kön utan en individ. precis som du!


Nu ska jag kila och plantera om mina plantor som behöver lite ny näring såhär på våren! egentligen har jag inte som helst ork till det men det måste göras och sedan så har jag egentligen inget bättre för mig. Så nu blire ut och hitta sand, lera, jord för att få den där ulitimata jorden som ska få mina växter att verkligen frodas till sommaren.
tralala, nu drar jag på jordjakt!

Times going to change!

Det enda som håller mig tillbaka är osäkerhet! Min värsta fiende.
Jag vet exakt hur jag vill vara, men den rädsla håller mig fängslad.

Men iaf, har hittat en tjej som är precis som mig och lite till. Min idol min själsfrände. Hon har allt som jag vill ha som finns där inom mig.
Självsäkerhet, tro you name it. Hon har allt. Och för henne är jag nog en fis i rymden. men hon visar att man kan vara precis som man vill.(man ska)

jag är less på bli stämplad för att jag inte håller mig inom ramarna.  För att jag inte sitter tyst i ett hörn ler åt allt och alla och tar plats.  Jag vill ta plats, jag är kvinna.

Kvällen avslutades med en prommis med en god gammal barndoms vän som är världens tråkigaste men utan henne skulle jag nog inte vara som jag är. För hon visar att man inte behöver ha klackar och trend i sitt liv för att kalla sig kvinna utan istället leva nyktert och trygg i själv. Plötsligt i allt snack berätta hon att hon inte hade haft Bh på sig på nästan ett år. Det första jag gjorde, som troligen de flesta skule göra vara att kolla lite snett på henne och fråga varför inte. Hon svara lungt  att hon inte kände att hon behövde det likväl som det var oskönt. och egentigen vad är det för fel i det. Varför har vi tjejer tagit det som ett måste att bära Bh, bh var ju till en början för att det skulle bli bekvämare för de som var storbystad och ville ha något som stödde. Men med tiden har det blivit som en självklarhet att alla ska bära Bh utan att egentligen veta varför? Om nu man inte känner något behov av en bh utan bara tycker den skaver så skit i den.  För mig har det mest blivit som en insvetsat rutin på morgonen, först trosor sen Bh och har aldrig tänkt en tanke på att skippa bh än fast det vanligtvis tar ett par minuter att hitta det där jävla plagget eftersom jag aldrig minns vart jag tog av det. och jag också väldigt liten byst så någonting som håller upp clementinerna tror jag knappast jag egentligen behöver.
Så jag tycker man ska ta sig en tankeställare! Är du i behov av en Bh, eller äre bara någonting som du gör?  

Hur ska man veta, Hur vet man?
Vem man borde vara och vem man vill vara. Varje gång jag vaknar hoppas jag på en ny start som ska driva mig positiv framåt genom livet men på kvällarna inser jag alltid att inget har hänt.
Detta sker varje dag som en ond cirkel som jag aldrig kan bryta och för varje gång jag försöker så blir jag bara ännu mer besviken när jag inser att jag har misslyckats.
och när jag bara går runt och tänker på hur jag misslyckats med allt och alla då blir självkänslan noll, kanske till och med minus ibland. Med en självkänsla som står på noll blir du lätt sårbar och har ingen som helst skydd mot omvärlden alla påhopp.

Kanske måste jag bara acceptera allt, gå vidare och skita i det. För än hur jag vrider mig i sängen känner jag alltid nålarna tränga djupare och djupare in i huden. Äre jag som är ömtålig eller nålarna som är vass? Jag vet inte käre vän, jag vet inte!

Många skulle nog säga att jag är dum i huvudet äcklig och ful!
Vissa kan kalla mig söt roligt och ärlig.
Det negativa har större kraft än det positiva så jag tror på allt dåligt.
Folk börjar bli less på mig, det hör jag i huvudet. För allt jag gör är klagar, lasse kongo är mitt smeknamn.
Men varför måste tjejer alltid vara så glad? Varför får inte jag se förbannad ut för, killar får ju det?
De behöver inte gå rumt och fejk le mot allt i denna världen utan kan istället se ut som hårda tuffa och oförstörliga. Det får inte tjejer! Jag hatar det. 

Jag har börjat rätta till mig efter ramarna för det är allt för jobbigt att vara därutanför. Ofta kallt och blåsigt, kyliga blickar och tuffa slag. Så jag har börjat ljuga nu och är inte mig själv. Håller mig nu inom ramarna där jag inte tillhör.
Känner mig som en flykting helt invandrad i detta samhälle med helt skilda tro, tycke eller smak som min omgivning. Vill gå tvärtemot för att visa vem jag är och skrika så att alla reagerar men där är jag för feg, ''a chicken''.  
Skulle vilja göra som dagen vill och gå förbi alla måste och krav. Men det finns ju överallt. 
Mamma och pappa klagar. De är nog lite besviken på den jag blev. Men de säger att de älskar mig och  de gör det. För höra det så många gånger av dom att orden tappat styrka och jag reagerar inte längre. Jag går förbi orden som ingeting har hänt.

Ryggraden är för svagt för ett tungt hjärta.
så många ord som jag hållt inne och idag får jag betala priset.
Imorgon går ryggen säkert av.

Det var länge sen jag hörde någon säga ''jag älskar dig''.

Idag är dagen då påsken snart är över, känns lite skönt ändå efter allt godisätande.
Idag är morgonen som man känner att man ska starta helt om, att man inte ska älta ner sig i gamla ting utan istllet bara glädjas åt att man finns och att det är sol ute.

Så mycket som jag håller inom mig som jag egentligen borde säga, men jag kan liksom inte låta min tunga styra mina tankar ibland.
Jaja, hursomhels funderar på att gå ut och njuta av våren lite, eller det är jävulst kallt men solen skiner ju iaf.  Sedan fota lite för det var ett tag sen nu, men jga känner ite insperation till något längre.
 Love me, need me, feed me!