Life by me

Timmarna, minuterna, sekunderna går långsamt, väldigt långsamt.
Vill att allt ska vara över, klarar inte riktigt av det här.
Blir arg, rädd, ledsen och förtvivlad.
Vill ha morgon, vara hemma, ligga nära mitt kära och sova.
Just nu kan jag inte, hjärtat mitt är på vift mitt i mitt förra liv.
Allt känns bekant, men ändå långt borta.
Jag är här, han är där.
Släpp kontrollen


Är nog rätt det här ändå, än fast det kryper i kroppen.
Denna smärtan är kortlivad, en beronde som sagt sitt imorgon.
Jag behöver inte be om förlåt.

Måste vara stark för att tilllåta sig vara svag.

Det blir ny dag imorgon.

Just nu är jag förvirrad, förstår inte mkt.
Varför händer detta, varför kan inte allt bara gå bra?
Är det någon som försöker straffa mig, få mig på villovägar igen?

Besviken på allt, en väg man går som inte lämnar samma spår som man hoppas.
Jag tänker inte heller fråga, finns inga svar att finna.
Förvirrad är orden, kanske lovade jag mig själv för mycket. Kanske var orden för tunga att bära?


Här sitter jag, efter en öl som var god, efter en dålig film.
En dålig förvirrad dag, fattar ingenting, förstår inte varför allt omöjliga händer mig, är jag ett oturs barn?
Jag orkar inte längre tänka! eller jo det gör jag.
vrider allt ut och in, blir rädd, allt smakar salt och hur räddar man sitt allt?
Efter allt som inte stämmer, allt är så fel.
Men vetetskapen visar tvärtom.
Jag vet inte vad jag ska säga.
mållös, kär och förtvivlad.
life's a bitch

Det folk säger stämmer inte alltid.
och jag har en magkänsla av att sanningen är närmare än jag tror.
Folk kan hitta lösningar på problem de inte mött men att uppleva dem själv är en annan sak.


Jag tror allt har anledningar, slumpen känns allt mer avlägsen.
Man får betala för sina felsteg, ta konsekvensen av sin handling
Någonstans tar det stopp.


Just nu vet jag inte vart jag ska he mig,
jag har varit här förut.

Lyclig var väl orden jag inte kunde uttala, men orden börjar kännas bekväm i min mun nu.


Lång väg kvar, många förlåt att lämna. många svar att få.
Men jag vet, bättre kan det bara bli.
Därför tror jag

Jag lover inget.
Än fast jag så gärna skulle vilja.
Skulle vilja spola tillbaka och sluta.
Men någon som inte är/var jag.



Men det som driver mig kanske är självförakt, lr ett sätt att handera konfliket i vardagen.


Jag vet inte, har inte svar på allt.
Ibland bär allt inte en grund.