Långsamma timmar.

0kommentarer

Timmarna, minuterna, sekunderna går långsamt, väldigt långsamt.
Vill att allt ska vara över, klarar inte riktigt av det här.
Blir arg, rädd, ledsen och förtvivlad.
Vill ha morgon, vara hemma, ligga nära mitt kära och sova.
Just nu kan jag inte, hjärtat mitt är på vift mitt i mitt förra liv.
Allt känns bekant, men ändå långt borta.
Jag är här, han är där.
Släpp kontrollen


Är nog rätt det här ändå, än fast det kryper i kroppen.
Denna smärtan är kortlivad, en beronde som sagt sitt imorgon.
Jag behöver inte be om förlåt.

Måste vara stark för att tilllåta sig vara svag.

Det blir ny dag imorgon.






Kommentera

Publiceras ej