Life by me

När jag ser folk som är som mig på fyllan blir jag ledsen.
Tycker synd om det jag ser.
För jag vet hur det känns, exakt hur det är att vara där.
Men äntligen då, börjar jag förstå hur andra ser på mig.
När jag är ute i svängarna.
Ett sug, en drog, en vana.
Som är dags att bryta.


Hursomhelst.
Iaf, lite grann sådär, shoppar jag ganska mycket saker.
men bara rea.
Så pengarna samlas på hög.
Det gillar vi.
Det enda som får damma är pengar.
och jag, vill starta om, på nytt, friska vindar skall blåsa.
Men jag vet att det är så lätt att falla in i gamla mönster.
Därför lovar jag inget.

Att vilja men inte kunna.
Att kunna men inte orka.
Att orka men inte vilja.

alltid finns en ond cirkel

hallo, alltså nemen gud.
Jag sitter med uf, det går ganska bra.
Bakar kakan, ugnen ska snart påe!


Men mne, hursomhelst.
orkar inte bry mig.
Radera fugerar bra.
Så nu jävlar.
tralalala

Personer som kommer långt är framåt.
Framåt personer bli lätt påträngade och jobbiga.
Men de fortsätter vara det, för ska man någonstans i livet äre inte ödmjukhet som gäller.
Utan kliva på tår, slåss om platser snacka skit om vänner.
Man måste slåss för sin plats på toppen.
vem minns inte herren på teppan.

Jag vill gärna komma långt,
men jag vill inte kliva folk på tårna, vara påträngade ivägen krävade och en skitsnackare.
Jag skulle inte kunna leva med det, mitt samvete skulle ta mig tillslut.
Så hur fan ska jag kunna bli mina drömmar, när man behöver mer taktik än talang?
Jag tror man måste koppla bort känlorna från jobbet ibland.
Annars äre bara börja på Ica redan nu.






Förresten utgång imorrn.
Jag tror på lycka, jag begraver sorg.
Det är nu jag har makten att göra något åt det.

Det känns som jag kan springa några mil.
Le några timmar till.
Skratta åt mig själv.
Jag är roande ändå.
Flum och dum, jo jag tackar och säger ja!
Ett friande till hon som är jag.

Ett hej av dig, ett leende och en röst.
Tror fan aldrig jag någonsin kunnat få en bättre tröst.


Ett hej av någon kan få mig att le.
Ett leende av någon kan få dig att bli glad.
Du vet inte varför men du blir glad just för den log åt dig.
För den du var och är den andra log för den ville.
Jag ska le åt alla och säga hej.
Ingen osäkerhet ska få mig svag igen.
Never ever baby.
I'm a strong fucking lady!

Att ställa sig upp.
Gå över tunna broar.
Där viden blåser hårt.
för att se andra sidan.
Dit man vill ta sig.
Men när ryggraden inte bär.
Ligger jag lealös kvar.



Nu skall jag fota.

Tystnad, dödens refräng.
Den hänger i en lina ovanför min säng.
Tankar målar mina väggar.
svart blev mitt rum.
Tala min tunga, låt orden springa lös.
Så kanske, så kanske,
Inte natten tar mina dagar.


Jag sitter i systern lägenhet sörplar på en snus.
Snart skall yttret putsas upp och leendet klä min mungipa.
Kläderna skall anpassas efter festlighet håret dofta produkt.

Men iaf, min dag har varit bra, tackar anna för de.
Annars hade nog ångesten här och slagit mig negerblå.
Bättre att sova när hela världen snurrar och orden spyr.

Jaja, nu måste jag kila ett tag här.
Festlighet och mumma ikväll.
Som man alltid tror det ska vara.
Men egentligen vem fan har sagt att festa är roligt, egentligen? Varför finns det saker som bara alla ska tycka är roliga?
När egentligen många bara gör det för att våga mer.
Sprit är feghet, ett sätt att dölja sin svaghet.
Sprit är en flykt från en verklighet som bara kommer tillbaka.

Hadeloja.
Jamen tjena.
Idag var en dag som var bra.
rastlös men ändå hann jag med en hel del.
Och ikväll utgång vet dock inte vilja kläder jag ska ha men, juja, like someone even care!
blablabal, sedan vette tusan vad jag ska skriva.
mupp, tje och hej.
Förresten varför finns det ångens?

Hösten känns tung att bära.
Mörkret känns jobbigt att se.
Kläderna är  alltid för tunna.
och huset är jämt för kallt.

Egentligen undrar jag varför man har mycket krav på sig själv?
Varför måste man alltid vara perfekt, ha välputsade skor och nykammat hår.
När det ibland är så långt ifrån en verklighet.
Tänk om alla människor skulle klä sig som dom kände.
Anar att hela skolan skulle gå runt med svarta slitna kläder, sura miner och skrikande elever?
Ibland känner jag mig som ett fejklegg, ett sånt du visar upp för att visa vem du är, men egentligen är det inte alls du.
Allt är bara på låtsat, ett spel.
och i spelet blir det alltid game over.
För att fejklegga genom hela livet fungerar inte långsiktigt.
Någonstans skiter det sig, frågan är bara när?

Idag har jag varit en äkta surkärring!
Less förbannad, trött och alltmänt jävligt!
Jaja, iofs fejkleggade jag inte iaf.
Mendu, nu måste rossi kila.
För vem fan vet vad hon ska göra

Det finns två val i livet, endera kan du lägga dig ner och dö.
Eller göra en förändring.
Valet är ditt.
Finns lätta vägar med långa.
Finns jobbigare vägar men kortare.
Bara du ser inte dit än, men när du är framma kommer du tacka dig själv för du äntligen gjorde rätt.

Jag är inte där än, snåriga genvägar hala stigar än går jag på dem.
förtfarande frågar jag mig, Får jag aldrig nog?
Förstår jag aldrig, är jag verkligen så dum.
Nog fan verkar det så.

I ett blond huvud ryms mycket tankar ni aldrig kommer se.
Just därför är jag tyst.


Lördagen ska bli lugn,se på film med carro slappa. Ut och ta en prommis nu annars blir jag galet. Har så mycket energi att jag skulle kunna lysa upp hela övik.
Nästa vecka kanske utgång.
Då får det fan bli bättre orkar som inge mer.
men det ligger nog djupare än så

olycklig intreeserad, det spelar ingen roll.
minus plus minus blir aldrig mer än noll.
Jag har tappat all kontroll

Ju större blogg du får.
Ju mer dumhuvven kommer du också få.
Som ett brev på posten.
Skaffa bara skinn på näsan