Life by me

Hösten känns tung att bära.
Mörkret känns jobbigt att se.
Kläderna är  alltid för tunna.
och huset är jämt för kallt.

Egentligen undrar jag varför man har mycket krav på sig själv?
Varför måste man alltid vara perfekt, ha välputsade skor och nykammat hår.
När det ibland är så långt ifrån en verklighet.
Tänk om alla människor skulle klä sig som dom kände.
Anar att hela skolan skulle gå runt med svarta slitna kläder, sura miner och skrikande elever?
Ibland känner jag mig som ett fejklegg, ett sånt du visar upp för att visa vem du är, men egentligen är det inte alls du.
Allt är bara på låtsat, ett spel.
och i spelet blir det alltid game over.
För att fejklegga genom hela livet fungerar inte långsiktigt.
Någonstans skiter det sig, frågan är bara när?

Idag har jag varit en äkta surkärring!
Less förbannad, trött och alltmänt jävligt!
Jaja, iofs fejkleggade jag inte iaf.
Mendu, nu måste rossi kila.
För vem fan vet vad hon ska göra

To fake to be true!