Life by me

Det spelar ingen roll längre.
Jag vet hur melodin går.
Refrängen kan jag också.
Helt utan till.
Spelat sönder den har jag gjort, sjung falsk och aldrig hållit takt.
Slängt den över mina vänner de drunkar i oskön musik.
Melodin har jag lindad in i mina tårar, hjärtat i bandet har jag bränt.
Aldrig uppskatta det lilla rytm som fanns utan trummhinnorna och jag sprängt.
Låten heter Livet.


Ganska skönt att alla kan veta. Allt ligger liksom globalt.
Men ingen av er vet vägen hit så det spelar som ingen roll.
För jag lever på min puls utan minsta tanke på att allt har tid.
Finns inga dofter eller smak längre, mina sinnen är utbrända. Utslängde av minsta marginal.

Så Imorrn så kanske jag vågar, har viljan och styrkan att göra något åt allt.
Men det har blivit en vana.
SÅ jag kanske lever i dunklet än.

Vart tar trappan slut.