Life by me

Alltså, jag börjar bli ganska less nu.
Sitter alltid och väntar på mor min.
Men klockan tickar allt närmare 16:30 så snart är hon nog här.
Tiden går snabbt när man inte tänker på den.
Så äre bara.



Hon tyckte jag var stark.
Kanske var jag det.
Fast svag är jag nog alltid.
Men starkare kanske jag blir.

Man ska inte vara så jävla tyst.
Blir så mycket feltolkningar då.
För egntligen om man inte talar kan man feltolka folk.
Då kan man nog feltolka mig.


Huvva, vad jag är hungrig.
Min mage skriker.
och ber om lite föda.