Life by me

Ibland ser jag svart, det kryper inom mig och jag gör vad som helst för att glömma det, förtränga allt.
Sedan händer det igen, och igen.
Då släpper allt vrede löst inom mig och jag lovar, jag använder slag mot allt som står ivägen, även om det så måste bli jag.


För framgång kräver slag, hårt mot hårt, svagt mot svagt.

Yran, skepp å hoj.
Det ska bli bra, så jävla bra.
jag vägrar förlora, speciellt inte mot mig själv och min feghet.
Mot mina brister och felsteg och mitt förra sätt att se på saker.
Jag vägrar, jag ger fan upp allt bara inte jag blir hon jag fruktar mest.
Det är en ständig kamp, mot två som vill vinna.
Men bara en kan vinna, och det är inte hon.
För jag älskar dig.