Life by me

Igår socialiserade jag med carro och fredde och 8-bit nintendo.

Fan vad super mario 3 är kung, dock förjävligt att man inte kan spara.

Sedan gick vi även upp på Hornöbergen och gick ner för stup där man ramlade mellan stora stenblock.

Vi är då äventyrs människor.

Sedan fick jag även hem en cool tavla hon gjorde åt mig, och jag fascineras alltid av hur grym hon är.

Ibland önskar jag att jag var som hon. Men vi är ganska lika, dock skiljer några piercingar och ett par tatueringar oss.

Idag iaf känns hyffsat dryg, känner att jag saknar mina vänner, blir ibland hyfsat ensamt här på Hornön 322.

Men hjärtat slår än och vinden blåser i mitt ansikte så nog fan lever jag.

Men less på vara vikarie, och så är jag förbannat på hur jag kunde vara så jävla dum!

jag som aldrig blir arg....